Rundslinga Tutterskulle är en vandringsled som också får användas av cyklister och ryttare. Leden går mestadels på grusväg och kortare bitar går på stig i skogen. Leden passerar många fina sjöar och går runt naturreservatet Tutterskulle.
Miljön som omger dig i och omkring reservatet är trolsk. Träden är gamla, marken är grön av mossa. Det är ett vilt skogslandskap med branta hällar och stora stenblock, men också stilla tjärn och mossor. För att vara i trakten är det osedvanligt mycket lövträd. Våta stråk sipprar nerför sluttningen. Ju högre du kommer, desto torrare blir det. På klipphällarna breder kullriga lavtäcken ut sig. Gamla, senväxta tallar står glest och vridna torrakor vakar över den orörda hällmarken. I sänkor breder fält av skvattram ut sig.
Trots att tystnaden är kompakt, som om själva berget dämpat allt ljud, är området fullt av liv. I den solbelysta döda veden trivs insekter, som den sällsynta raggbocken. Även ugglor trivs här. Tutterskulle är en av de uggletätaste platserna i Tiveden. Har du tur, och befinner dig på rätt plats vid rätt tid, kan du få se eller höra några av våra minsta ugglor – sparvuggla och pärluggla. På vårvinternätter hörs pärlugglehannens ihärdiga rop i timtal.
På höjderna står tallarna glest, medan det i låglänta områden finns blandskog med gran och asp. I några mindre områden med hällmarkstallskog återfinns den värmeälskande skalbaggen raggbock. Det är en ovanlig långhorning som lever i gammal tallved. Har det varit skogsbrand är den lille krabaten extra nöjd. Mycket riktigt har det brunnit många gånger i Tutterskulle och kolade högstubbar och torrakor, stående döda träd, påminner om forna bränder. Veckticka lever på gammal aspved i de fuktigare partierna. Det är en så kallad signalart, vilket betyder att om man hittar den kan man räkna med att det även finns andra känsliga arter i området.
