Rockebro, Naturreservat

I naturreservatet Rockebro, mellan Laxå och Askersund, har inlandsisen skapat ett spännande och märkligt landskap med åsryggar, kullar och sänkor. Flera dödisgropar finns i området. Dessa uppkom då isblock bröts loss från den stora isen och bäddades in i grusavlagringar. När de senare smälte bildades stora gropar. Den största gropen är i dag en sjö – Gropsjön. Andra är vattenfyllda vissa tider av året.

Många spännande växter

Rockebrokärret, väster om åsryggen, är en av Närkes klassiska växtlokaler. Det är bland annat känt för en del sällsynta växter som normalt har västlig utbredning, bland annat myrlilja, klockljung och bäcknate, men också nordliga arter som dytåg. Dessutom kan du hitta hela fyra arter av de insektsätande bläddrorna samt flera orkidéarter i kärret. På fastmarken i området finns en grandominerad barrblandskog. Skogen är ganska rik på örter, och här finns bland annat blåsippa och kärrviol. Längst i söder sticker en åsrygg med tallhed ut som en udde i Östra Laxsjön. Bland stenarna i sjön växer notblomster och löktåg.

Här trivs större vattensalamander

I några vattensamlingar i reservatet lever den större vattensalamandern. Den vistas större delen av året på land men är beroende av vatten för sin fortplantning. Vintern tillbringar salamandern i håligheter i marken eller i murket trä. Större vattensalamander minskar i Sverige, men den gynnas av en miljö som Rockebro med ett vattenlandskap sammanbundet av äldre skog. Mellan åsgroparna finns ett dräneringssystem, dels ytligt med tillfälliga bäckar, dels underjordiskt med tillfälliga källflöden. Variationen i vattenstånd gör att åsgroparna hålls fria från träd.

Rockebro källa

I området finns också Rockebro offerkälla. Bruket att offra i källor går mycket långt tillbaka i tiden. Källan ansågs ha en undergörande kraft, och till detta bidrog antagligen vattnets rödskimrande färg. Källan får sitt tillflöde via grundvatten från kärret norr om landsvägen. Den röda färgen kommer från kärrets järnutfällningar, järnockra. Namnet Rockebro kommer just från ”ockra” eller ”rodhka”. Vid källan har flera vägar strålat samman. Många på resande fot har stannat till och offrat en slant för god hälsa och färd. Källan restaurerades 1980, då den grävdes ut och fodrades med sandsten. Nästan 9 000 mynt hittades, varav de äldsta var från 1720. Många av mynten var moderna, vilket visar att källan fortfarande är i flitigt bruk.